2011-12-08 19:42

Våra hundar | Träningsfilosofi

Inledningsvis vill jag nämna något om hur jag ser på strävhårig Vorsteh. I den vanligaste förkommande litteraturen beskrivs strävhårens användningsområde vara - "Mångsidigt användbar jakthund som ska besitta alla nödvändiga egenskaper för att kunna arbeta på fält/fjäll, i skog och i vatten både före och efter skott". Det är lätt att ställa upp på denna allmänna beskrivning, men vad säger den egentligen? Det leder för långt att här utförligt beskriva min tolkning men låt mig bara framhålla att de viktigaste egenskaperna hos strävhåret, som jag ser det är:

- Allsidigheten i jakten

- Tåligheten för väder och vind

- Samarbets- och arbetsglädjen/jaktlusten

Det kanske låter lite pretentiöst med begreppet "träningsfilosofi" men jag har inte funnit något lämpligare. Om det är en filosofi jag har så är den sprungen ur mer än 35 års arbete med jakthundar. Den har naturligtvis utvecklats med åren och idag känns den genomtänkt och trovärdig för min egen del. Inspirationen är i stor utsträckning hämtad från litteratur, filmer och kurser som jag gått och naturligtvis mina egna erfarenheter. Det är ingen tvekan om att jag under senare tid tagit starkt intryck av personer som Anders Landin och Mattias Westerlund. Självklart har jag tvingats anpassa mitt sätt att träna mina hundar utifrån de förutsättningar som jag har i form av främst tid, miljö och hundmaterial.

Här är det uppmärksamhetsträning/kontakt, Bork, ca 5 månader är koncentrerad å Tina vet redan vad som gäller...

Jag har anammat principen om att inledningsvis lära valpen det önskade beteendet och först när beteendet är ordenligt befäst, lägga på kommandot. Redan i valphagen när valparna har börjat äta foder blåser jag den blivande inkallningssignalen i samband med matningen. Första gångerna gör jag det när valparna som ivrigast slukar i sig maten. Efterhand övergår jag till att blåsa signalen när jag ställer ner maten och den sista veckan blåser jag när jag är på väg att leverera maten. Tanken är att det ska bli en association, alltså att koppla ihop mat med signalen och husse/matte, och det fungerar klockrent. Om valpköparna bygger vidare på det jag lärt dem i valphagen kommer inte inkallningen att vålla några problem i framtiden. Självklart måste man träna kontinuerligt och befästa inkallningen i olika situationer och miljöer (se mer nedan).

Vid t e x inlärning av beteendet att gå fint och uppmärksamt vid sidan eller bakom tar jag en godbit/korvbit (särskilt bra men en avlång hotdog) i handen, gör valpen uppmärksam på den, för handen med godbiten till sidan eller bakom mig och går framåt. Valpen som är en Vorsteh och alltså älskar mat/godbitar kommer att ligga som klistrad precis där jag vill ha den, alltså är jag på väg att få det önskade beteendet på plats för "fot" eller "bakom". Jag låter inte valpen komma åt godbiten, möjligen kan den få i sig en och annan flisa, men den kommer att befinna sig där jag vill ha den. Efter att jag gjort på detta sätt några 10-tal gånger under några dagar är beteendet på plats och jag kan lägga på kommandot. Valpen kommer att associera betendet till kommandot och det beröm som ges när valpen förhåller sig på rätt sätt. På motsvarande sätt gör jag när jag lär in beteendet för inkallningen, d v s "hit". Jag gör valpen uppmärksam på godbiten och backar ganska raskt. Valpen "kommer " alltså till/mot mig. När beteendet är befäst lägger jag dit kommandot. På motsvarande sätt kan många önskvärda beteenden inövas, utöver för fot/bakom och hit känner ni säkert till metoden att snabbt dra godbiten över huvudet på valpen för att få den att sätta sig snabbt. Jag ser ett stort värde i att själv försöka klura ut på vilket sätt jag kan lära in det önskvärda beteendet för de olika moment som jag senare vill kunna styra hunden med via kommandon.

Som ni förstår har jag med åren blivit övertygad om värdet av att börja tidigt med valpen. För mig är det viktigaste under den första tiden med 8-veckorsvalpen att bygga upp förtroendet/relationen, kontakt och respekt. Detta gör jag genom att umgås mycket med valpen i olika miljöer och hantera den på alla tänkbara sätt. Det är en självklarhet att valpen är en del i familjens vardag och vistas inomhus. Om valpen så småningom ska vistas i hundhus/rastgård under dagarna måste jag naturligtvis successivt träna den för detta också. Jag är så noggrann och konsekvent som jag förmår och försöker få hela familjen att stå för samma "filosofi".

Konkret jobbar jag inledningsvis särskilt med kontakten och innebörden av JA och NEJ. Även här försöker jag ge valpen det önskade beteendet för JA och NEJ på plats innan jag börjar tillämpningen. Jag försöker också tidigt att se till att valpen får "egen tid" för att lära sig att förhålla sig till omgivningen i vardagen. Den ska alltså kunna vara för sig själv då och då, på en plats som jag bestämt, och förbli där intill jag beslutar om annat.

Matte börjar oxå tidigt med utställningsträningen. Bork är här cirka 4 månader och har redan lärt sig att "stå fint".

Med en valp som jag köpt börjar jag tidigt, redan vid cirka 10 veckors ålder, med "inkallningsträningen". Om det är en valp från min egen uppfödning väntar jag inte 2 veckor, men för en valpköpare kan det vara klokt att låta valpen bli trygg i den nya miljön under ett par veckor innan man forstätter med en mer handfast träning. Jag bygger alltså vidare på det jag gjort i valphagen och uppmanar mina valpköpare att göra likaledes. De får naturligtvis med sig en visselpipa hem. För en valpköpare är det lämpligt att gå tillbaka ett steg och blåsa inkallningssignalen i samband med matning. Självklart har valpen glatt kommit när den hör att maten är på gång. Den har fått sätta sig (detta har man tränat särskilt) vid matskålen och be om lov att få äta. När den kommit igång med ätandet blåser man inkallningssignalen några gånger. Redan efter några dagar, när maten förberetts utan att valpen märkt något, och inkallningssignalen blåses så kommer den som ett skott. Lika självklart som tidigare ska valpen sätta sig och be om att få äta innan man ger tillåtelse genom ett Ja! (blivande avancekommando). Efter någon vecka med inkallningssignal i samband med matning tränar jag inkallning, först inne och sedan utomhus, naturligtvis under kontrollerade former och med en godbit tillhands. Det visar sig att metoden fungerar och det är bara att gå framåt i små steg så kommer inkallningen med tiden att fungera utomordentligt väl.

En annan träning som inte ska förringas är att träna "barhäng"... :) Här är Bork ca sex månader å trots sin storlek var han fortfarande en knähund.

Så småning om nyttjar jag matandet även för det blivande stoppkommandot. När valpen kommer på inkallningssignalen och sätter sig vid matskålen blåser jag stopp/sittsignalen (precis när den sätter sig) innan den får börja äta. På motsvarande sätt som med inkallningen övergår jag ganska snart till att öva stopp/sitt inne och ute och det visar sig fungera lika väl som med inkallningen. Genom dessa enkla övningar och genom att umgås mycket med valpen har jag lagt en god grund för den fortsatta träningen/dressyren och så småning om jaktträningen.